skrymt

Jag vet inte varför men ikväll så behöver jag skriva detta. Jag känner detta ikväll så jag skriver detta ikväll. Så ikväll, av någon anledning, så hade jag burit till dig världens ände. Jag hade burit dig trots trasig rygg och trötta ben. Jag hade aldrig gett upp för det hade varit du. Så är det ikväll.  Varför vet jag inte men så är det ju med livet ibland. Man får inte alltid veta. Men jag hade burit dig genom natten för med dig har jag aldrig behövt sömn.
 Någon sa till mig någon gång att man måste kunna visa svaghet. Jag klarar av det alldeles utmärkt. Framförallt ikväll. Så ikväll är det en fest för gamar, för asätare. Här är jag. Det spelar ingen roll ikväll. För ikväll försvarar jag bara mig själv. Jag behöver inte ta hänsyn. Men du borde veta att jag hade slagits för dig den här natten.


Märkligt att jag kan lyfta hemskt tunga saker, slita som ett djur utan att det direkt skadar mig. Men ge mig en dag i en kontorstol så är min rygg och nacke trasigare än fyrtornet på Faris.

"Into the mercy seat I crawl"

Och Martina, ta hand om dig du med vännen.