skrymt

Så var jag då tillbaka i verkligheten igen. För det blir så att verkligheten blir annorlunda däruppe. Man lever så totalt annorlunda och konstigt att det inte går att jämföra. Så har det alltid varit för mig. Men jag för med mig mycket nytt hem den här gången. Precis som många gånger förr. Jag älskar att åka skidor. Jag lever på riktigt när jag åker. När det dånar i öronen och jackan slår mot kroppen av farten. Benen skakar och man känner hur ansiktet domnar av kylan. Farten och känslan är det som jag og med mig hem. Och den där insikten om mig själv. Och den där förnyade känslan. Så jag är nöjd.

Men jag vet inte vad jag skall skriva. För jag vet inte hur jag skall beskriva det. Det låter sig inte kläs i ord. Så jag låter det vila, ostört och naket. Kanske lätast så. Det låter allvarligt men så är det ju inte. Det är som det är, varken mer eller mindre.


Kanske skulle ta mig en promenad?