skrymt

Jag ser en flod framför mig. Det är morgon och dimman ligger fortfarande tjock över vattenytan. Solen har inte brutit igenom väggen av dis än men det lär bli så om en stund. Trädens grenar hänger tungt över vattenytan, som om de ville söka ner sina spetsar och doppas dem i vattnet. Stämmningen jag känner är precis som bilden förmedlar. Den råa kylan är hård och skoningslös så som det brukar vara. Jag har varit med om sådana här mornar många gånger. Jag har stått och frusit vid en frånskiljarstolpe i väntan på kopplingsorder, jag har stått utanför ett militärtält dimmiga mornar och frysandes släppt nattens ansamlade vatten. Utanför ett hus har jag stått med en flicka som var så vacker att det gjorde ont i själen när morgonen randades en vinter. Mitt liv har till stor del levts på nattetid. Och i gryningstid. Märkligt det där. Min tid är natten och morgonen. Men inte att stå upp utan att gå till sängs. Jag ser Lenin på tv. Han rör sig häftigt och uppretat. Stalin träder fram. Jag saknar rätt sorts ögon för att kunna stå ut med politik. Jag saknar den sortens praktisk kyla. Nog kan jag vara kall men jag skulle tro att jag är mer av den våldsamma kyliga naturen. Stockholm i svartvitt flimmrar förbi och jag funderar på Henning och Emelie. Henning ja. Kanske är det så  det skall vara. Där andra läser för att finna tro och stöd så tappar jag det jag har när jag läser. En perio just nu där jag tror att vi är trötta på varandra boch våra brutna löften. Jag funderar mycket. Det rör sig så mycket just nu. Jag kan inte förstå varför. Kanske säger Någon till att det skall bli ett nersaktande. Mitt tempo och mitt schema, som jag är så stolyt och glad över, kanske är för hårt. Jag kanske måste börja prioritera på riktigt. Man får se.
 Det var det där med natten ja. Min tid. Vår tid. Av någon anledning så är kl 5 betydelsefullt. Ja skall säga er, kära läsare och syskon, att livet tager en med på märkliga vägar.

Jag hatar att vara dum. Att inte veta, att inte förstå. Att bli stående svarslös i en disskusion eller en konversation. det svider i min själ för jag håller vishet och kunskap högt. Böcker står högt i kurs i min värld. Sökandet efter det som Bibeln kallar världslig vishet har upptagit alldeles för lite tid. För att inte tala om den vishet som premieras i samma bok. Jag vill knyta ihop de två. Kunskap underlättar sökandet efter kunskap. Den man jag vill vara är inte det jag är nu. Men jag är på väg. Som sagt, kunskapen är högt värderad i min värld.

Ett oinspirerat inlägg kanske. Hade jag något att säga egentligen? Vad fick jag ur mig den här gången? Jag kan ibland läsa mina inlägg och fundera på vad jag menar och vem jag menar. Men likväl så vet jag någonstans att det kom av nödvändighet. Detta är min soptunna. Min uppmärksamhetstörstande horsjäls latrin. Jag har 3 kanaler. Detta är en av dem. En skall vara förmer men blir ofta den som blir lidande. En sökande som inte är vilsen men frågande. Men som Han som jag en gång som liten tonårspojke accepterade som min Herre och Frälsare sa, den som söker han skall finna.

Åhh Gary Oldman är på tv nu. Kärlek.