skrymt

Att skriva en blogg är svårt. Jag har försökt en stund nu att komma på vad jag skall skriva och det står förvånansvärt still. Jag vet at jag vill skriva om Havet. Men jag vet inte hur jag skall formulera mig bara. Sen så känner jag ju viss press oxå. Att få till det. Sådär som jag kan få till det ibland. Men jag tror jag är fruktansvärt ojämn i mitt skrivande och i mitt orerande. Ibland glimtar det till ( om jag får säga det själv alltså och detta är min blogg så det får jag, har du en annan åsikt så håll den för dig själv för detta är mitt land) och det blir väldigt bra. Men ibland så är det ruggigt tråkiga å sega saker jag spottar ur mig. Men vänta, jag tror jag känner inspirationen flöda. Jag känner hur en dikt föds ur min själ, min smärta och ångest tar form och börjar bilda meningar i mitt innre. Åhhhh ja föder!!!!

En vas står i ett främmande land. Han är tom, tom som bara en tom vas kan vara. Var är blomman som en gång fyllde hans väsen? Var är vattnet som den vårdande ägaren en gång fyllde han med? Skall han behöva ta sig till Livets vatten för att återigen få känna växtens sötma? Skall han någonsin återigen få fylla sitt livs mål och mening? Alla dessa frågor som fyller hans huvud.

Nä men va fan!? Det blev en dikt om nån som saknar nån ju. Och utan att skoja så kom den lite undermedvetet. Nä det där tyckte jag inte om. Nån gång så skall jag skriva ner mitt mästerverk här. Min dikt om en stol. Den är väldans bra.

Men för att vara lite seriös. Jag sitter för tillfället i mitt rum i huset vi hyr i Odense, DK. Jag börjar jobba vid 7 i afton. Snart skall vi laga mat. Vädret är fint. Chefen är på bra humör. Detta är tredje skarven av 31 att göra.

Skall man skriva en blogg på det här viset? Finns det regler? Eller råder total anarki vad gäller hur man uttrycker sig och formulerar sig? Jag tror fortfarande jag är lite frågande inför bloggandet och dess väsen. Men mit mål med den här bloggen skall bli att nå den innersta kärnan av vad en blogg egentligen är. Jag skall söka att penetrera dess minsta beståndsdelar och visa dem för allmänheten och säga: Se, jag har funnit det.

"A king in my own land"