Kapitel 1
Idag blir det ett kort litet inlägg. Bara så ni vet.
Saker jag tänker på: Och där blev det blankt. Innebär det att jag inte tänker på någonting? Nä naturligtvis inte. Dum är jag på många sätt men inte på det sättet. Men när jag sätter mig och skall skriva så står det alldeles still. Jag hade et inlägg nästan helt klart i mitt huvud men nu, så fort jag satte mig, så sa det swoosh och där var det borta. Mycket märkligt. Kanske skulle man gå runt och spela in sina tankar på telefonen hela tiden så att man inte glömmer dem. Då verkar man ju ruggigt seriös dessutom. Värt att fundera på.
Ohh just det, musik. Jag älskar ju som bekant musik. Eller, det kanske inte är en allmän kunskap sådär men jag utgår på något sätt ifrån att de som läser denna bloggen( om det nu är någon som gör det) är personer jag känner. Fast om du inte känner mig så hej hej. Undrar om jag bröt mot någon regel nu å sade hej till läsaren. Måste kollas upp. Jaja, åter till ämnet. Utan musik så är jag rätt säker på att jag skulle förtorka och dö. Jag tror nog att musiken är det som jag aldrig skulle klara mig utan. Ja om man inte räknar min tro då men det får vi ta i ett annat inlägg eller kapitel som jag kommer kalla dem hädanefter. Musik ja. Bra musik är musik som får dig att känna någonting. Jag har under många år hävdat att bra musik skall antingen få dig att vilja gråta eller skada dig själv och andra. Man skall naturligtvis inte följa sådana impulser, det är inte det jag säger, men jag tycker att det är så den bästa musiken får mig att känna mig. Oj då jag måste bryta här på grund av att det skall ske ett intag av mat och dyck i gemenskap med mina arbetskamrater. Kanske skriver sen inatt, det kan ju bli spännande. To be continued.
Saker jag tänker på: Och där blev det blankt. Innebär det att jag inte tänker på någonting? Nä naturligtvis inte. Dum är jag på många sätt men inte på det sättet. Men när jag sätter mig och skall skriva så står det alldeles still. Jag hade et inlägg nästan helt klart i mitt huvud men nu, så fort jag satte mig, så sa det swoosh och där var det borta. Mycket märkligt. Kanske skulle man gå runt och spela in sina tankar på telefonen hela tiden så att man inte glömmer dem. Då verkar man ju ruggigt seriös dessutom. Värt att fundera på.
Ohh just det, musik. Jag älskar ju som bekant musik. Eller, det kanske inte är en allmän kunskap sådär men jag utgår på något sätt ifrån att de som läser denna bloggen( om det nu är någon som gör det) är personer jag känner. Fast om du inte känner mig så hej hej. Undrar om jag bröt mot någon regel nu å sade hej till läsaren. Måste kollas upp. Jaja, åter till ämnet. Utan musik så är jag rätt säker på att jag skulle förtorka och dö. Jag tror nog att musiken är det som jag aldrig skulle klara mig utan. Ja om man inte räknar min tro då men det får vi ta i ett annat inlägg eller kapitel som jag kommer kalla dem hädanefter. Musik ja. Bra musik är musik som får dig att känna någonting. Jag har under många år hävdat att bra musik skall antingen få dig att vilja gråta eller skada dig själv och andra. Man skall naturligtvis inte följa sådana impulser, det är inte det jag säger, men jag tycker att det är så den bästa musiken får mig att känna mig. Oj då jag måste bryta här på grund av att det skall ske ett intag av mat och dyck i gemenskap med mina arbetskamrater. Kanske skriver sen inatt, det kan ju bli spännande. To be continued.
Kommentarer
Trackback
