skrymt

Jag lider av abstinens just nu. Jag försöker mig på ett uppehåll med snuset. Och det går än så länge. Iofs så har det bara gått drygt 12 timmar sen jag tog en senast eller något men ändå. Nu tänker säkert folk som känner mig att: Jaha nu skall han försöka sluta igen. Men nej, så är icke fallet. Jag har gett upp tanken på att sluta snusa helt och hållet. Däremot så finns det ju möjligheter att ta en sådär 2-3 månaders paus från detta omåttliga begär. Märkligt hur en, i mitt fall iaf, liten påse med lite svart bös i kan styra så mycket. Vilken otrolig vana det finns i mig att ta en snus efter mat eller vid vissa andra givna tillfällen. För att intre tala om saknaden man känner när det inte ligger en rund dosa i ens bakficka. Man går konstant och tror att man har glömt något och det är något viktigt, ständigt saknas någonting. Som sagt, snus är makt i en liten burk. 

 Jag har alltid älskat uttrycket: Där vi går kan andra icke följa. Förmodligen för att det särskiljer mig från den ordinarie massan, den bleka allmänheten.Jag ser mig inte som förmer än min granne, jag känner mig inte som en utstött, jag vill inte vara en paria. Jag ser mig bara som annorlunda. Jag vill ju tro att alla människor besitter den styrkan och kraften det tar att gå där ingen annan kan gå. Att gå vägar som ingen annan ens har tänkt på. Människor missar så mycket när de slutar vara individer utan uppgår helt i någon slags kollektiv enhet av vuxna. Eller i många fall, ungdomar som aldrig blir en egen person för att de lägger all sin energi på att anpassa sig efter en grupp. Knulla det om jag får lov att direktöversätta mitt favorituttryck i det engelska språket. För i djävulen, om du vill dansa så dansa. Om du vill klä av dig naken och klättra upp på en fontän och nynna ledmotivet till Benny Hill samtidigt som du gör helikopter så gör det. Dock kan man ju alltid försöka undvika göra sådant om det är barn eller ordningsmakt i närheten.

Jag vet inte riktigt hur det här skall sluta, det här skrivandetr alltså. Jag har ingen riktigt kontroll över det, ingen riktining och inget mål. Möjligtvis skulle målet och riktningen vara revolution då. En fredlig sådan kanske. Inget övervåld iaf. Fast vi skulle alla vara nakna när vi stormar riksdagshuset. Till tonerna av Valkyria stormar 1 miljon nakna svenska män och kvinnor igenom stockholms gator, skrikandes och skrattandes. På vägen skulle folk stå och se på. Några skulle slänga sina kläder och ansluta till våran revolution. Ljudet av våra skrikande och skrattande röster skulle öka. Över staden skulle det mycket vackra ljudet av tusentals penisar som daskar mot lår höras som ett mäktigt surrande.  Bröst skulle gunga i rörelse, fria och vackra. Vänner av ordning skulle bedrövat sucka och klaga på omoralen och ringa polis. En polis som skulle vara chanslös mot vår nakna flod av svett, kärlek och människor.
Jag skall stå där på barrikaderna, naken som Gud skapade mig, och skrika. Jag skall aldrig sluta älska, jag skall aldrig glömma. Dom asen skall aldrig ta min glädje igen. Aldrig skall dom få ta min musik ifrån mig. Tillsammans med mina systrar och bröder skall vi stå där på balkongerna och vi skall banne mig återerövra mänskligheten igen. Bort med osund jävla ytlighet och elitism. Bort med falsk frihet, jämlikhet och broderskap. Bort med falsk klasskamp och upp till kamp. Vi vill ha riktig jämlikhet, inte en politiskt motiverad sådan. Vi vill inte ha erat förbannade sandlådegnäll. Vi bryr oss inte om era enfaldiga små politiska schismer och patetiska försök att verka på våran sida. Fan ta er rasism, erat jävla våld, er förbannade pengapolitik, er satans profithungrande djuriska omänsklighet. Revolt mina vänner. Revolt bröder och systrar. Sann revolt. Uppriktig revolt. Död åt systemet. Död åt falskheten. Död åt egoismen. Död åt omänskligheten. Kärlek och respekt ( haha och någon som vet hur man gör när ljuset är släckt.. Förlåt men jag tyckte att Melinda Wrede passade så bra in i mitt manifest.) Vårt dagliga bröd giv oss idag. Förlåtelse. Jämlikhet.

Fy i satan vad jag känner för att göra en banderoll, klä av mig mina kläder och åka till stockholm och bara invadera riksdagen. Satan vad jag nästan brinner. Är du med mig, du som läser? Skall vi göra något? Skall vi göra detta på allvar?

Egentligen är jag nog en moralist fast i den här syndiga kroppen som verkar tycka fri kärlek är svaret. Jag så ett program  idag om testosteron. Mycket spännande.

Du hade passat här just nu, vet du om det? Istället för någon annan passa i min armhåla fast jag tror att det skulle varit du egentligen. Jag glömmer hemskt sällan fort.