Kapitel 1, stycke 2
Jag tror bestämt att jag skrev om musik sist jag skrev. Så jag fortsätter med detta. Jo så var det, musik skall väcka känslor. Finns det något värre än musik som inte säger en någonting? Som varken orsakar ilska eller kärlek? Sån musik som bara maler på och är så förbannat tråkig. Nu är ju iofs uttråkad en känsla men just nu förkastar jag det. Jag är något så såpass trött på människors eländiga musiksmak. Javisst, det är som ni misstänker, jag är en musikfascist. Men det står jag för. Musikfascismen är en av grundpelarna i mitt liv så den kan man ju ej rucka på. Jag kan köpa på någon nivå att folk lyssnar på hiphop, det kan jag. Vad jag inte förstår är varför i allt som ärheligt folk envisas med att då bara lyssna på den sämsta sortens hiphop? Vad i helvete (oho ett kraftuttryck) har dom för prolem? Ger det något att lyssna på lösryckta samplingar och dåligt arrangerade rytmer med en helvetes jävla text som jävlar i mig alltid går ut på att "jag är på en klubb, dansar med mina horor och jag är rik som ett troll aight" Vad fan ger det? Jag hänger sällan upp mig på texter, tro det eller ej, men när det gäller hiphop så ser jag rött och vill dräpa. Sen så kommer ju all den här jävla meningslösa smörjan som Idolartister och liknande spottar ur sig. Massproducerade, lättsmälta förbannade bajs. Sen så kommer vi till min nuvarande favorit, nämligen emo. Tadaa!! Den sämsta skiten som producerats. Inte rent musikaliskt kanske även om den lämnar mycket att önska, men texterna. Och banden i sig själva. Jag är den typen av människa som vill ha ett koncept. För att jag kall tycka om ett band, eller låt oss säga älska det så måste det vara bra rakt igenom. Vi tar Converge som exempel. Bra musik, trivsamma texter om utanförskap och den inneboende kraften i människan och att bli dumpad, söta tatuerade pojkar med integritet och vision, ett konstnärskap som sträcker sig bortom bandet och musiken. Hurra för att dom tog just hem samtliga poäng i potten. Så säg även goddag till Nick Cave and the bad seeds, Björk, Johnny Cash, Einstürzenden Neubauten och några till. Men vad har jävla idolagnes att komma med? Eller, och här hoppar jag lite, förbannade Alicia Keys i mina öron att göra? Nej usch för sådant.
Fasen, nackdelen med att vara lätt berusad är att man så lätt tappar bort sin poäng. Man blir hur upprörd som helst och kan prata eller som i detta fallet skriva i timmar men så helt plötsligt så är poängen borta som en förälskelse. Nu skrev jag ju inte i timmar men ni förstår förhoppningsvis vad jag siktar på. Gör ni inte det, utbilda er era ärthjärnor. Ohh det där kittlade mig, att kalla folk ärthjärnor. Många år sedan man gjorde det allvarligt.
Jag ser här att min blogg håller på att förvandlas till ett fascistiskt maktinstrument där jag dikterar hur folk skall vara och vad dom skall lyssna på och vad dom skall läsa och sedan till sist, hur dom skall tänka. Så spännande, kommer FRA kika på mig nu, kommer SÄPO hålla mig under uppsikt? Isåfall, hej på er era förbannade små voyeurer, hur har ni det där ni sitter smårunkandes framför era datorskärmar, girigt slukandes privat information om människor, som ni kränker för övrigt, förgäves letandes efter information som skulle kunna stå er bi i er nit att försvara Riket? Ni kommer aldrig hitta det på det här sättet, det måste ni väl ändå förstå? Men nu måste jag återgå till ämnet, FRA och SÄPO och dess gemena kolleger får tas upp senare. Är jag fascist? Svar nej. Nog för att det kan verka så men jag är för alla männsikors frihet. Bara jag då får leva mitt liv och slippa erat.
Jag tror att jag skall avsluta här annars kommer detta utveckla sig till en roman, ett manifest och jag orkar inte hålla samman mina tankar för ett sådant i afton.
Jag är hel, det har jag sagt. Jag vet var jag har mig själv. Jag vet var jag har Gud. Och jag har sagt att du aldrig kommer in här, det gör ingen nästan. Men ändock så saknar jag dig ikväll. Det tycker jag inte om. Men det är ju sånt man kan leva med. Inatt kan jag det iaf. Tror att alkoholen tar fram det på ett sånt där fint sätt som alkohol tar fram saker som gör lite ont.
Fasen, nackdelen med att vara lätt berusad är att man så lätt tappar bort sin poäng. Man blir hur upprörd som helst och kan prata eller som i detta fallet skriva i timmar men så helt plötsligt så är poängen borta som en förälskelse. Nu skrev jag ju inte i timmar men ni förstår förhoppningsvis vad jag siktar på. Gör ni inte det, utbilda er era ärthjärnor. Ohh det där kittlade mig, att kalla folk ärthjärnor. Många år sedan man gjorde det allvarligt.
Jag ser här att min blogg håller på att förvandlas till ett fascistiskt maktinstrument där jag dikterar hur folk skall vara och vad dom skall lyssna på och vad dom skall läsa och sedan till sist, hur dom skall tänka. Så spännande, kommer FRA kika på mig nu, kommer SÄPO hålla mig under uppsikt? Isåfall, hej på er era förbannade små voyeurer, hur har ni det där ni sitter smårunkandes framför era datorskärmar, girigt slukandes privat information om människor, som ni kränker för övrigt, förgäves letandes efter information som skulle kunna stå er bi i er nit att försvara Riket? Ni kommer aldrig hitta det på det här sättet, det måste ni väl ändå förstå? Men nu måste jag återgå till ämnet, FRA och SÄPO och dess gemena kolleger får tas upp senare. Är jag fascist? Svar nej. Nog för att det kan verka så men jag är för alla männsikors frihet. Bara jag då får leva mitt liv och slippa erat.
Jag tror att jag skall avsluta här annars kommer detta utveckla sig till en roman, ett manifest och jag orkar inte hålla samman mina tankar för ett sådant i afton.
Jag är hel, det har jag sagt. Jag vet var jag har mig själv. Jag vet var jag har Gud. Och jag har sagt att du aldrig kommer in här, det gör ingen nästan. Men ändock så saknar jag dig ikväll. Det tycker jag inte om. Men det är ju sånt man kan leva med. Inatt kan jag det iaf. Tror att alkoholen tar fram det på ett sånt där fint sätt som alkohol tar fram saker som gör lite ont.
Kommentarer
Trackback
