skrymt

Just nu, i skrivande stund, så känns det lite så. Men som jag nyss skrev till en person som jag vågar mig på att kalla vän trots att jag knappt känner människan ( eller gör jag, vad tycker du själv?), så är det ju ett övergående stadium. Jag vet ej varför men det är så ibland. Så jag skriver inget mer nu i afton utan går å sover istället.


Det kliar i mitt skinn men var?