skrymt

Jag har varit så trött att jag nästan har somnat. En jul i sjukdom. Men en glädjande jul onekligen. Får trycka nya visitkort kanske ja.. Alltid gott att träffa vänner man älskar. Tror inte jag är olycklig nog att kunna skriva. Eller glad nog. Jag är rätt neutralt inställd just nu å det brukar aldrig vara bra för min kreativitet. Sen skulle jag nog vilja ha någon form av idé om vilka som läser ändå. Kan ni inte lämna en kommentar? Anonym får den gärna vara men kunde vara lite roligt o se om det är nån som läser. Och vem som önskade mig smisk.. Jaja så nu har min uppmärksamhetshora fått tala, nu får hon tiga. Snart skal jag åka iväg. Jag längtar nått fruktulöst efter detta. Skall bli skönt som gris. Sen tillbaka till den vanliga verkligheten. Den är inte fy skam den heller iofs så jag skall nog överleva. Men visst käönns det som att man slösar bort sitt liv när man jobbar istället för att vara på väg till Murmansk? Idéen blossar fortfarande starkt i mitt bröst. Vi är för vuxna. Eller så är jag för lite vuxen å alla andra tittar å skrattar bakom ryggen. Det där sved litegranna faktiskt. Även om jag vet hur det funkar, hur jag blir och hur folk reagerar så svider det lite. Men det är väl så det är. Jag gör likadant så det spelar egentligen nada roll för det hade likagärna kunnat vara framför ryggen. Men ändå jag vill ha lite martyrkänsla denna natt. Inte nog med att jag nästan började gråta, jag slog nästan tillbaka. Det hade varit mindre bra för det hade kunnat urarta å så vill vi inte ha det. Kärlek är en balansgång..

Nu mot sömnens rike. Mot mörkret vi alla bär inom oss. Till Döden skall vi vandra på ensliga vägar. Så, till vila från slagsmål och bal. Adjö och tack för denna dag som gått oss förbi.